Idag finns cirka 300 miljoner människor tillhörandes urbefolkningar. Vi är fördelade på runt 5000 olika grupper och lever i 70 länder. Vi utgör fyra procent av jordens befolkning men mellan 70 och 80 procent av den kulturella mångfalden.

Varje år försvinner det urbefolkningsgrupper. Varje dag måste vi kämpa för att få behålla våra landområden och skapa förutsättningar för att kunna fortsätta leva de liv vi alltid gjort och själva önskar att leva. De omgivande och dominerande samhällena tränger sig på och med detta minskas möjligheterna för oss, jordens urbefolkningar, att kunna bevara våra kulturella egenarter.

Med utställningen "Áhkku - jag hyllar oss" vill jag visa en liten del av den kulturella mångfalden bland jordens urbefolkningar och etniska minoriteter. Den är en hyllning till de urbefolkningsgrupper som blivit utplånade.

Jag vill påminna om det öde som drabbade indianerna i Eldslandet, Tierra del Fuego, den sydligaste spetsen av Sydamerika. Av dessa indianer, Yamanes och Kaweshkar finns det idag bara spillror. Den tredje stora gruppen, Selknam, är sedan mitten på 70-talet utplånade.

Jag vill också hylla áhkku, som betyder mormor/farmor på nordsamiska. Kiepja, den sista selknamschamanen, dog 1966 och jag kopplar ihop henne med áhkku - två urkvinnor från motsatta sidor av jordklotet med kunskaper och färdigheter i naturmedicin.

Utställningen svarar inte på faktafrågor. Syftet är att väcka känslor, stimulera sinnen och förmedla budskapet: Vi existerar! Vi förtjänar att få leva, som ett komplement till och motvikt mot storsamhället.

Jag vill också väcka frågan: När skall FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna gälla alla?